Emmas resa
Att leda någon annan en bit längs deras väg kräver att du har gjort en resa själv. Det behöver inte alltid vara exakt samma resa, men den har gemensamma inslag.
Jag delar med mig av min resa är för att du ska kunna avgöra om de lärdomar jag gjort är av värde för dig på din livsresa.
Jag har alltid haft en inneboende drivkraft att leda. När jag lär mig något nytt som ger mig energi väcks alltid känslan och frågan ”Hur hade jag kunnat leda detta?”.
Att hitta mitt sätt att leda har varit att utforska denna vilja, vad som döljer sig bakom och varför andra skulle vilja följa. Under en lång tid var min bestämda uppfattning att andra satt på svaret på hur jag bäst skulle leda, både mig själv och andra. Jag sökte med ljus och lykta efter svaren, studerade hur andra ledde, provade att leda på andras vis, teoretiska studier i ledarskap mm.
Denna resa tog mig till större ansvar, högre positioner, mer befogenheter, många av de saker som vi ser och bedömer som framgångsrika, men utan att skänka mig känslan långvarig tillfredställelse. Det jag trodde skulle skänka mig visdom gjorde mig många gånger mer förvirrad.
Redan i 20-årsåldern gjorde yogan sin entré i mitt liv. Den har följt mig med varierande intensitet genom åren. Det var i yogan som svaren fanns för mig, eller rättare sagt så var det yogan som guidade mig mjukt in i att söka svaren inom mig snarare än utanför. Att söka svaren i mig själv gav mig tillbaka upplevelsen av att ha makten över mitt liv.
Vad betyder yoga för mig? Yogan är bortom det vi ser, det är en upplevelse av union. Mina första år som yogautövare kunde jag inte se bortom den fysiska delen. Gjorde jag rätt? Hur såg det ut? Var jag duktig?
Med tid, mognad, fördjupade kunskaper i yogans hela spektrum (asana, filosofi, nidra, andning, meditation osv) vändes blicken inåt. Yogan fick mig att skapa en djupare relation till mig själv, i det djupet skapades en tillit. Det som saknades när jag blickade utåt för att hitta hur jag skulle leda var i grunden tilliten till mig själv. Och handen på hjärtat så vill jag själv inte följa någon som inte litar på sig själv.
När tilliten till mig själv växte, ändrades omständigheter runt mig. Frågor där jag stångat mig blodig tidigare blev självklarheter för andra. Med min självklarhet krävdes mindre förklarande och med en djupt rotad vilja i vad jag trodde på följde andra. Livet fick en mer flödande karaktär och allt det som inte hade denna kvalitet föll bort. Detta är yogans transformativa kraft som jag nu delar med mig av till dig som känner dig kallad.
Att känna sig kallad är inte en logisk, rationell process utan en dragning, en nyfikenhet eller en längtan. När du börjar utforska denna tar du stegen på just din unika och specifika livsresa och jag hade varit ärad att få vara en del av den.
